Den 29 juli 2009 öppnade jag en ny etsybutik some heter "Anna's Adornments". Med det engelska ordet "adornments" hoppas jag att det blir lättare för världen utanför Norden att förstå att det handlar om en butik för smycken och accessoarer. Jag ville också tillägna någon av mina butiker till minnet av en beundransvärd kvinna, min mormors mor, Anna Andersson, född Liljeson. Tillsammans med maken, min mormors far, Anders Andersson, ägde och bedrev de en möbelaffär på Tunnelgatan i centrala Stockholm, för ungefär ett hundra år sedan.
Under deras äktenskaps första fjorton år, födde Anna sex barn, varav fem dog före sex års åldern. Det var vanliga idag lättbotade, så kallade barnsjudomar, mässlingen, kikhosta och dyfteri som tog dessa unga, efterlängtande små liv. Min mormor, Anna-Lisa var det sista barnet som Anna födde och det enda som överlevde och fick bli vuxen.
Jag fick aldrig träffa Anna Andersson, men hoppas att den här butiken blir en värdig hyllning till hennes minne. Min mor och mormor älskade henne. Genom deras kärlek älskar jag henne också. Jag beundrar hennes beslutsamhet och uthållighet trots svåra motsättningar.
Hon arbetade hårt - hela tiden. De bodde på Stora Essingen som vid den tiden saknade broförbindelse till fastlandet. Under den tjugo till trettio minuters båtfärden från ön till stadskärnan där de var verksamma varje vardag, hann hon virka en cirka 10x10cm ruta som ingick i en pläd som min mormor en gång visade för mig. Anna Andersson tog tillvara den tid hon hade till sitt förfogande! En av de få ägodelarna som jag har efter henne är ett lapptäcke som hon sytt av möbeltygsprover. Jag tycker att det visar hennes konstnärliga känsla för färg, form och ytstruktur.
------
On July 29th, I opened a new shop on Etsy, called "Anna's Adornments", in the hope that the English title will be more easily understood outside of Scandinavia, than "parltradet". I wanted also to dedicate one of my shops to the memory of an amazing woman, my great-grandmother, Anna Andersson, nee Liljeson. She and my great-grandfather, Anders Andersson owned and operated a furniture business in the middle of Stockholm, Sweden, about a hundred years ago.
During the first fourteen years of their marriage, Anna gave birth to six children, five of which died before school-age. It was so-called childhood diseases, that are easily cured today, like the measles, whooping-cough and diphtheria, that took these young and precious lives. My grandmother, Anna-Lisa was the very last child to be born and the only one who survived.
I never actually met Anna Andersson, but hope that this shop will do justice to her memory. My mother and my grandmother loved her, and through them, I love her too. I admire her determination to carry on in spite of her many losses.
She worked very hard, all the time. They had their home on an island, Stora Essingen. At that time there was no bridge between their home an the shop where they worked every day selling furniture. During the twenty or thirty minute boat ride from the island to the business part of town, she managed to crochet a section of what was to become a bedcover that my grandmother has shown me. Anna Andersson made use of the time that she had. One of the few possessions, that I own that I know she made, is a quilt made out of samples of upholstery fabric. To me, it shows that she had an artistic feeling for form, color and texture.
